Olja, motorvrål, bränt gummi och adrenalin
Att Guadalcanal runt är ett mytomspunnet lopp torde de flesta vara ense om, men det var ändå många som förvånades över hur få förare som tillslut vågat ställa upp på säsongens andra BFTJCR (BattleField Touring Jeep Championship Rally) lopp. Kanske var det en mycket olycksdrabbad och intensiv öppning av racingsäsongen som spökade. El Alameins vildsinta sanddyner krävde obenhörligt sina offer såsom de alltid gjort, men kanske med en extraordinär brutalitet och hänsynslöshet just denna säsongsstart. Så kan man dock förstå att det var många som drog sig för att kasta sig i det hungriga gapet på Guadalcanals branta och förrädiska klippvägar.
"Bad omen" var det enda som legendaren McCylinder kommenterade då han passerade vår utsände vid sjukhustältet på den amerikanska basen på Guadalcanal. Och han borde veta, den ende som vunnit BFTJCR fem säsonger i rad och överlevt det - visserligen med lika många mosade ben som fisken i matkvarnen, men dock vid liv.
Om det var "bad omen" eller inte syntes inte på de fyra mycket sammanbitna tävlandena som äntrade sina topptrimmade jeepar som stod uppställda vid slutet av den amerikanska basens startbana. Den långa väntan var äntligen över och man kunde nästan ana en viss lättnad i ögonen på de bistra och erfarna förarna, vars sandblästrade väl matchade markens skrovliga och ogästvänliga yta. Äntligen var det dags för start. Väntan över. Dags för urladdning. Den täta koncentrationen var så påtaglig att man kunde ta i den. Här skulle tävlas. På liv och död. För heder och ... kanske inte så mycket samvete.
Detta är BFTJCR. En vinnare (i bästa fall). Ingen andraplats. Ingen plats för förlorare, bara kistor.
(...)
Och DÄR gick startskottet. Favoriten Babra accelererar som en trimmad Spitfire mk.XII genom startfältet. LittleJoe hakar på. Moriarty tätt efter bredvid BigJoe. Vad händer? Moriarty och BigJoe har fastnat i varandra! Vilken dramatik! Hur skall de ta sig igenom hårnålen, beståendes av 2 fulltankade Corsairs? Någon måste ge sig! De kommer närmre.... de kämpar... och.... *VABLAM*... oooohhhnej! BigJoe blir med en våldsam kraft ett med Corsair S/N 892341 i en magnifik explosion. Det flyger kroppsdelar över hela VIP läktaren! Synd på en lovande karriär!
Men se... nu försvinner de övriga tre över backkrönet för att ge sig in på den livsfarliga västra kuststräckan vars klippor krävt många liv. Moriarty jagar klungan som vunnit lite mark genom den brutala hårnålspassagen som krävde det första offret. Barbra kör med en säkerhet som skulle få både McCylinder och Rob "BenderBender" Wheeler att imponeras. Tempot är fruktansvärt. Vägen är smal. Klipporna är höga. Jeeparna är snabba. Hur skall det gå? Moriarty knappar in, men räcker det för att hinna ikapp våghalsarna i tätet med livet i behåll...
Vad händer nu? LittleJoe missbedömer ett litet gupp. Oooohhhh, jädrar vilken flygtur! Men han landar... på vägen igen... skall han räta upp bilen? Tvåhjulsställ.... andra sidan... tillbaka... oj, akta kanten... akta Moriarty som kommer bakom... oj... JAAA! LittleJoe sätter ned bilens alla hjul på marken igen, han klarar det! Men till ett pris. Samtidigt som han återfår kontrollen smiter Morarty förbi. Spänningen tätnar allt eftersom de tar sig vidare längs klippkanten. Moriarty genar på en sluttning, mycket våghalsigt, minsta missbedömning och sluttningen blir ett stup. Det går bra. Men Babra kör alltjämt snabbt och stadigt. LittleJoe jagar.
Nu närmar de sig den japanska basen. Än så länge har ingen kastats nerför stupet. Men den japanska basen är en förrädisk avslutning på en livsfarlig sträcka. Flaggstången skall varvas. Det kan tyckas enkelt men många är de gånger då tillsynes erfarna tävlanden som t.ex. Moriarty i ett adrenalinstinnt rus åkt förbi flaggstången i ett tempo som endast kan matchas av pilotrekryternas rusning efter ett ledigt flygplan inför ett träningspass.
Babra smiter in i basen genom att köra *på* pansarvagnsreparationsplattformen. Mycket smart. Mycket våghalsigt. Han bromsar in... ja, jeeparna har bromsar trots allt (även om Kermit D'Fart envist monterade bort sina till förmån för minskad vikt. Så vet vi ju alla hur det gick för honom tillslut). Babra väljer ett... högervarv. Mycket okenventionellt. Intressant! Han har precis avslutat sitt varv då Morarty rundar pansarvagnen ... och kommer i alldeles för hög fart... Han voltar... och studsar... nerför slänten! Det var han det... eller? LittleJoe hittar dock bromsen i tid, går runt pansarvagnen och siktar på flaggstången... PÅ flaggstången! Akta! *BLAM*. Sam SpeakALot, vad hände?
"Ja, LittleJoe gör här den klassiska flaggstångsmissen. I det här tempot är snabba beslut som gäller och det händer ju att garvade legendarer som LJ här gör missar. Men det får man inte göra. Han kunde helt enkelt inte bestämma sig för vilket håll han skulle varva med det enda resultatet att flaggstången klyver både bil och förare med en effektivitet som en menig klyver flickor på sin första permis, hehe, om du fattar."
Tack Sam, för den insiktsfulla analysen. Vi går vidare med loppet. Hur går det? Babra sätter fart på de öppna ytorna, kommer någon hota honom? Finns det någon vid liv fortfarande som kan göra det? ..... JA... titta... Morarty har lyckats ta sig upp och runda flagstången. Han ser inte glad ut... Han genar... men räcker det? Vilken fart! Nu är det spännande.... Babra kör stadigt, men Morarty verkar revanchsugen och måste ha hittat några hästkrafer extra nånstans - för nu jädrar går det undan! Han närmar sig. Nu kommer de sista backarna innan amerikanska basen - där det finns en svår passage för den trötta föraren...
Babra vänder sig om... jodå, Moriarty är ett hot. Babra svajar till... oj, återfår kontrollen... MEN .... Det gör inte Moriarty. Han missar helt guppet i slutet av backen! AJAJAJAJ... klarar hans Jeep verkligen fler volter? Det ryker redan oroveckande ifrån den... En studs... en till... det går... det går... NEJ! Där gick Moriarty upp i ett stort moln av svart rök! Sjukvårdare rusar fram för att se om det finns något att rädda men av att döma på färgen på husväggen han kraschade in i så är det nog dags för pinsetten än bandaget.
Babra kan ohotat gå i mål, efter att ha lett hela loppet. Han stannar sin jeep och sitter tyst kvar i den. Sedan, sakta, lyfter han händerna i en segergest. Vilket lopp! Vilken man! Vilken spänning! Det är över!
Säsongens andra BFTJCR är över, och vilken action! Vi återgår till studion för eftersnack. Efter det blir det Kamikaze race för glada amatörer med våran japanske överlöpare Yokomotomatsida-san. Stay tuned!
;-)
Vi hade skoj igår!
--------------------
-What? Over? Did you say over? Nothing is over until WE decide it is. Was it over when the Germans bombed Pearl Harbour? Hell no!
-Germans?
-Forget it, he's rollin'...
Och ja, jag vann nästan alla lopp Närå, det blev faktiskt inte så många lopp. Kanske 10 lopp på två timmar. Det finns ju inte så himla många jeepar så man måste jaga runt halva banan för att få ihop dem. Sen var det ju vissa *host*lj*host* som spenderade väntan till nästa race med att placera ut minor på strategiska ställen, det gjorde ju inte saken bättre
Ruskigt kul var det iaf. Måste fundera ut något smidigt sätt att få alla att förstå banan på bara 3 repetitioner ... var mer än en gång som nån åkte helt galet och hamnade i nån vattenpöl.
Nästa gång är det landstigningsbåtar vi tävlar med. De är som bekant ännu mer bångstyriga att hantera så det ska bli kul att se hur det går.
Närå, det blev faktiskt inte så många lopp. Kanske 10 lopp på två timmar. Det finns ju inte så himla många jeepar så man måste jaga runt halva banan för att få ihop dem. Sen var det ju vissa *host*lj*host* som spenderade väntan till nästa race med att placera ut minor på strategiska ställen, det gjorde ju inte saken bättre 
Email This To a Friend
Topic Commands
Click to receive email notification of replies 
Click to stop receiving email notification of replies